Inatt tvåtiden kom sambon hem efter att kört traktor hela dan och berätta att han sett en varg. Blev direkt klarvaken. Och inte nån skygg varg som lömskt och snabbt smög in i skogen nånstans där ingen kotte bor. Utan denna varg befann sig på en åker nära bebyggelse och gick lugnt runt traktorn och det oljud som en stenplockare åstadkommer (ganska örönbedövande kan man säga). Svärfar hade tydligen också sett den men M sa att den gick riktigt nära hans traktor och var stor som dom där irländska varghundarna ni vet.
Vi vet att det finns vargar i skorgarna inte så långt från platsen där vi bor men det här var på ett annat mindre ställe med stora skogar, så jag borde väl inte vara förvånad, men det e kusligt att höra det ändå. Nog blir man rädd när man hör att en varg smyger runt just där M var inatt och den inte verkade vara så fasligt rädd för traktorer och människor. Huj! Både M och svärfar hade ju hoppat ur sina traktror med jämna mellanrum. Tänk om man då plötsligt skulle höra hur det morrar bakom ryggen.
2 kommentarer:
Nej fy!! Vad otäckt! Ni har varg och vi har björn... :(
Typsikt att vi råka bosätt oss båda på så rovdjurstäta områden.
Skicka en kommentar